Astas ullrike

 

Att det blev just Astas ullrike, fast jag heter Astrid, beror på bolagsverket. Jag skickade in flera förslag, och många där namnet Astrid var med, men de dög inte. De valde Astas ullrike  och så fick det bli.

När jag startade Astas ullrike   sydde jag underställ till en postorderfirma i Göteborg. Innan dess var jag anställd som sömmerska både på 80-talet och 2005-06, men 2007 tog jag över firman.

Allt eftersom jag sydde funderade jag över varför kläder av så fint material bara skulle vara underställ som måste gömmas under andra kläder. Det blir ju oftast för varmt och obekvämt när man kommer in, om man vistas både ute och inne under en dag. Så jag började sy kläder som man kan använda hur man vill, under eller över, jumprar, linnen, T-shirt och toppar, klänningar och kjolar, ja, möjligheterna bara växer allt efter fantasin. Det är också roligt att använda fler färger än bara det klassiska naturfärgade som man vanligtvis förknippar med merinoull.

Ja, så blev jag klädfabrikör och designer.

Jag är uppväxt med eko-tänk och naturfiber långt innan det blev på modet. I vårt hem höll mamma noga koll på att det var rena fibrer och inga syntetmaterial i de kläder och tyger som användes. Det mesta var av bomull eller ull. Ullkläderna var underbart värmande, men som liten tyckte jag ofta att de kliade. Det gjorde de också, för de var av grövre ull, ej merino. För mig har det alltså alltid varit självklart med ullkläder, men  när jag mötte merinoullen så var jag såld! Inget kliande här, inte!
Det är så underbart skönt med ullkläder kalla dagar, och lika självklart att möta vintern i ullkläder som att sätta på vinterdäck på bilen!