Om Astas ullrike
Astas ullrike, det är jag, Astrid Malmgren Larsson, och Astas har jag varit sen 2007.
Jag är uppväxt med eko-tänk och naturfiber långt innan det blev på modet. I vårt hem höll mamma noga koll på att det var rena fibrer och inga syntetmaterial i de kläder och tyger som användes. Det mesta var av bomull eller ull, men även linne och siden.
Ullkläderna var underbart värmande, men som liten tyckte jag ofta att de kliade, vilket de också gjorde, eftersom de var av grövre ull, ej merino. Men trots det så har det alltid varit självklart för mig att klä mig i ull, fast när jag äntligen mötte merinoullen så var jag såld! Inget kliande där, inte!
Det är så underbart skönt med ullkläder kalla eller svala dagar, och lika självklart att möta hösten och vintern i ullkläder som att sätta på vinterdäck på bilen!
Astas ullrike, det är jag, Astrid Malmgren Larsson, och Astas har jag varit sen 2007.
Jag är uppväxt med eko-tänk och naturfiber långt innan det blev på modet. I vårt hem höll mamma noga koll på att det var rena fibrer och inga syntetmaterial i de kläder och tyger som användes. Det mesta var av bomull eller ull, men även linne och siden.
Ullkläderna var underbart värmande, men som liten tyckte jag ofta att de kliade, vilket de också gjorde, eftersom de var av grövre ull, ej merino. Men trots det så har det alltid varit självklart för mig att klä mig i ull, fast när jag äntligen mötte merinoullen så var jag såld! Inget kliande där, inte!
Det är så underbart skönt med ullkläder kalla eller svala dagar, och lika självklart att möta hösten och vintern i ullkläder som att sätta på vinterdäck på bilen!
Att det blev just Astas ullrike, fast jag heter Astrid, beror på bolagsverket. Jag skickade in flera förslag, många där namnet Astrid var med men de dög inte. De valde Astas ullrike och så fick det bli.
Mitt intresse av att sy kommer nog från min mamma som sydde allt till sig själv och till oss barn när vi var små. Likaså har även jag gjort och redan som nioåring sydde jag mina första byxor, och på den vägen är det.
På 80-talet började jag på Osiris, en firma i Örebro, som sydde underställ av merinoulltrikå, och där jobbade jag till 1991.
Efter några år med mammaledighet startade jag i egen regi 2007 och Astas ullrike blev till.
Allt eftersom jag sydde funderade jag över varför kläder av så fint material bara skulle vara underställ som måste gömmas under andra kläder. Det blir ju oftast för varmt och obekvämt när man kommer in, om man vistas både ute och inne under en dag. Så jag började sy kläder som man kan använda hur man vill, under eller över, jumprar, linnen, T-shirt och toppar, klänningar och kjolar, ja, möjligheterna bara växer allt efter fantasin. Det är också roligt att använda fler färger än bara det klassiskt naturfärgade vita, eller det diskret svarta, marina och röda, som man vanligtvis förknippar med merinoull.
Ja, så blev jag klädfabrikör och designer.
